Slädfärden rakt in i historien

I februari 2010 gjorde vi en testtur med turister. Turen gick med häst och och släde från Lomviken till färdasgården i Sorken i Norge och tillbaka igen. Vi bjöd på traditionell mat och deltagarna fick låna vargskinnspälsar.

Vi har fått mycket positiv respons från gästerna.  "En lisa för själen" och "Vi kände oss som dollarturister när vi blev så väl omhändertagna" är några av kommentarerna.

Nästa tur blir i mars 2017  anmäl ert intresse redan nu!

Läs Karl-Gunnars berättelse om turen:

  -Slädfärden rakt in i historien -

 

En annons i tidningen Turist ledde rakt in i ett äventyr som få av oss moderna människor har varit med om. Du kanske har sett bilden av Nordensköld som med armarna i kors njuter av att ha genomfört Nordvästpassagen artonhundrakallt. Han är iklädd en magnifik vargskinnspäls, det varmaste plagget på jorden.

Nu har jag också rest i vargskinnspäls några dagar. Visserligen var det nollgradigt den ena dagen och bara två minusgrader den andra. Dessutom var jag bekvämt nedpackad bland renskinn bakom PerArne och Isabella, gemenligen kallad Bella, den starka nordsvenska häst som kämpade tappert i de brinkar som ibland måste passeras.

Mest var det bara rakt på, färden gick till stor del över sjön Femundens is. Tryggt och sövande. Men också längs vägar med trafik. Helt OK, eftersom hela färden var en sentida uppfinning av den kommersiella forbondetrafik som en gång ägde rum mellan Falun och Röros. Ett handelsutbyte som har haft stor betydelse innan  dagens mindre glamorösa biltrafik.

För min del startade färden på Stockholms Central, med tåg till Mora där buss anslöt som gick ända fram. En främling som stiger av bussen då skolbarnen från Drevdagen ska hem väcker uppseende. Slutstationen Flötningen är ingen turistort, så barnen var nyfikna på min destination. Åka släde till Norge, det är mitt mål, sa jag. De tog meddelandet med fattning, hade väl mött en eller annan kuf förut. Man kan alltså åka allmänt, behöver inte ha bil för denna färd. Känns betryggande.

Färden till den gamla kulturskyddade forkörargården Lomviken med HansOle och hans svarta häst Gjaerda Blaesen gjorde att jag började förstå dessa hästars kapacitet. Lite barmark på vägen, asfalt rentav. Spelar ingen roll. Sätter inte ens ned farten. Hästen bara knallar på, det gnisslar lite svagt. Eftersom det inte är stål i medarna utan blötjärn märker man ingen större skillnad mellan is och barmark. Märkligt.

Väl framme och installerad av Kristina som organiserat slädfärden blir det middag i den gamla storstugan med fladdrande ljus och fotogenlampor. Köttsoppa. Härligt god köttsoppa med klimp och fina rotsakbitar, ingen konservburksoppa. Hembakt tunnbröd. Här var det Riktiga Grejer.

Dagen därpå selas hästarna, vargskinnspälsarna ( eller var det vargskinn, jag vill egentligen inte veta, myten får leva..) tas på. även om temperaturen inte riktigt motiverar. Vår ståtligaste deltagare kommer inte i sin päls, den sitter som en cape på honom, men han genomför hela färden utan att frysa ihjäl, som tur är.  Nu ska jag inte trötta läsaren med beskrivningar av färden, nöjer mig med den härliga lunchen där var och en får en liten hemsmidd stekpanna att grädda sina egna kolbullar med över en sprakande eld som de skickliga kuskarna gjort upp med den medtransporterade torra veden. Kaffe serveras av den tredje kusken Mikael ur kopparpannan på trefot, och vill man toppa med och hemlagad tranbärssaft går det också bra. Hästarna får en filt över den svettiga länden och torrt hö. Vi njuter i solen som tittar fram över Femunden. Någon somnar lite lätt. Detta är livet från den goda sidan. Kan man ha det bättre?

Färden fortsätter, och efter lagom antal timmar skymtar vi forkörargården Sorken, där står hela familjen Sorken på tunet iklädda norska folkdräkter. Ja, i Norge heter man ofta gårdsnamnet.

Efter en genomgång av gårdens samlingar av märkvärdigheter, blir det middag på norska: risgrynsgröt och spegemad, dvs älgkorv och spickeskinka. De som önskar får riktig mjölk, gården har egna mjölkkor. Vi äter och äter, det skymmer och skymmer. Dagen tar ut sin rätt, och det blir den tidigaste sänggången på årtal. På årtionden.

Den norska frukosten ska vi inte bara tala om, alla som varit på en norsk turisthytte vet vad jag menar. Man äter tills det svartnar för ögonen och står sig hela dagen. Sedan selas hästarna och lastas slädarna, det blir rutin, det som var exotiskt bara för några dagar sen. Hur snabbt blir man inte forbonde. Man går där bredbent och spanar i skyn: blir det väder? Kanske kan man bedja Herren om några minusgrader, som kan hålla sig hela dagen. Snälla! Ja! Det blir minusgrader, och nu går det undan! Istället för tre kilometer i timmen går det nu hela fyra kilometer i timmen. Huj! Färderna tog förr sjutton dagar mellan Falun och Röros, kanske lite kortare på hemvägen, det gör ju alltid det. Men då förtiden, hörde jag, vattnade de vägarna för bästa glid, och lasten kunde väga upp till ett ton. Så lika som nu var det inte helt och hållet. Men nog så. Inget annat är som det var då, och det ska man väl bara vara tacksam för. Men maken till tidsförflyttning får man leta efter. Detta med formansfärd bakom arbetshästar var så äkta så granarna bugade sig. Forkarlarna var klädda i vadmal, maten kom i träskrin som förr. Hästarna var hästar. Stämningen var mycket god, och vi deltagare/gäster och alla fyra medlemmarna i denna förening som ställde upp fick en särdeles god kontakt som nog kommer att stå sig. Behöver jag säga att jag rekommenderar turen?

Jag rekommenderar turen, den är toppen!

Karl-Gunnar Norèn

 

Häst och släde till Norge

Pröva på forköralivet.

Fredag  Samling fred  eftermiddag kl 16 00  i Flötningen för vidare hästtransport till Lomviksgården. Introduktion med filmvisning om forkörarna.

Lördag. Hästarna tar oss med rakt ut i tystnaden. Vi sitter nerbäddade i slädarna och lugnet infinner sig. På kvällen anländer vi till Sorken i Norge. Sorken är en gammal färdasgård som genom århundraden tagit emot forkörare på sin väg till och från Röros. Vi får traditionell mat och det känns skönt att gå till sängs efter avstressande dag.

Söndag  Vi vänder tillbaka mot Sverige, stannar till och gör lunch över öppen eld. Hästarna tar oss tillbaka till Lomviken.

Det går att komma med buss till Flötningen på fredagen kl 16 12

 Pris:

 Detta ingår: 2 frukost, 2 lunch, 2 middagar. Lån av vargskinnspäls.

Ta med:  sovsäck och varma kläder och skor och så liten packning som möjligt.

 Extra tillval: Det går att stanna en natt till i Lomviken om man inte vill köra hem direkt.

 Vi hjälps åt med middag och frukost.

  Minimi antal:  5    personer.

Max antal:  10    personer.

För information och bokning:

Kristina tel: 070 67 44 195 email: kristina@lomviksgarden.se

Framme i Lomviken
Karl-Gunnar provar vargskinnspälsen
Vi lämnar Lomviken och åker ut på sjön
Lunchrast med kolbullar. Dronningen syns i bakgrunden.
Foran går fram över frusen mark.
Färdasgården Sorken med sjön Femund i bakgrunden.